Odinsbarn

O_Odinsbarn_final_NY.inddEn mörk vinternatt när stormen river i både folk och fä, tvingas Thorrald ut för att köra den druckne stenviskaren till stenringen, porten till den andra världen. Det har kommit bud om att ett odinsbarn har lyckats komma in genom stenringen. Ett odinsbarn som kan sätta rötan i folket och framkalla de blinda. Ondskan är på intåg i världen. Så börjar Siri Pettersens debutroman Odinsbarn där hon skulpterar fram en fantastisk fantasyvärld med ett fornnordiskt tema. Thorrald hittar mycket riktigt ett barn, Hirka som blir bokens huvudperson. Hon är annorlunda och lever i byns utkant med vem hon tror är sin far (Thorrald). Hon saknar svans, kan inte ”famna” och uppför sig mer som en pojke än en flicka. Ingen annan än Thorrald vet sanningen om hennes bakgrund, men nu närmar sig Riten och vad ska hända när Rådet får veta sanningen om Hirka. För mig som läsare ställs det mesta på ända. Det som är normalt i min värld är onormalt i bokens värld. Pettersen broderar fram sin fronnordiska skröna med ett målande språk som lyfter berättelsen och får mig, som är lite skeptisk mot fantasy, att njuta av denna låtsasvärld med egna lagar och regler. Tänk så härligt det är att få dyka ner i en värld som är helt overklig men ändå trovärdig. En saga som förtrollar. Odinsbarn är första delen i en serie om Korpringarna. Jag ser fram emot att få fortsätta äventyret med Hirka i nästa bok.

Malins boktips

Annonser