Brorsan är kung!

Brorsan är kung av Jenny Jägerfeld

Första gången Måns träffar Mikkel tror han att han ska dö. Mikkel (eller sa han ME KILL?!) ser helt livsfarlig ut, typ som en gängmedlem med tatueringar överallt. Det som är najs med Mikkel är att han är en skejtare, precis som Måns. Och de blir blodsbrorsor, brother from another mother. Det är väl sånt som händer när man kraschat med huvet rakt in i en betongstaty och sen spillt blod över den som räddat en.

Måns har en hemlighet, en stor hemlighet. Men kan man ha det för sin brorsa? Hur berättar man om något som känns så svårt?

”Jag ville berätta om hur det är att ha en pappa som gråter när han tänker på en. Jag ville berätta om hur det är att ha en pappa som inte vill se en för den man är. Som inte stöttar eller finns där. Som inte ens kan säga mitt riktiga namn. Måns. Som vägrar förstå. Jag ville berätta hur det skär som en kniv i kroppen varje gång han kallar mig ‘hon’.”

Brorsan är kung! är roligt skriven, full med knasigheter och sarkasm men det vilar på något större. Något allvarligare. En fantastiskt bra bok helt enkelt.

Izabelle tipsar

brorsan-ar-kung

Annonser

Jag är ju så jävla easy going

Jag är ju så jävla easy going av Jenny Jägerfeld

Det som först drog mig till den här boken var titeln. Så där härligt sarkastisk. Vass. Men också lite kul. Jag är ju så jävla easy going är en bok med rejält riv samtidigt som den lyckas vara både rolig och seriös. Sådär som man kan göra ibland, skämta om något som egentligen är jobbigt för att göra det lättare, för att orka.

Det handlar om att ha föräldrar som lever i en drömvärld och inte fattar vad det är som är viktigt och vad som är på riktigt. Verkligheten är att Joanna måste ha sin ADHD medicin för att fungera, verkligheten är att morsans arbetslöshet och outgivna böcker inte betalar för någonting. Inte medicin, inte kläder, inte mat. Verkligheten finns utanför lägenheten, inte som Joannas pappa verkar tro, framför TV-soffan, djupt nere i en depression.

Någonting måste ändras. På något sätt måste Joanna få tag på pengar. Försäljningen av utgångna kondomer räcker inte längre. Däremot verkar marijuanan i Valles skåp vara en rätt lovande inkomstkälla…

Sen är det Audrey. Audrey som är så fantastisk att det är svårt att fatta att hon är på riktigt, som är så jävla amazing att Joanna till och med börjar fatta varför monomagi är en grej folk gör.

Jag längtar tills den dag jag inte behöver bli positivt överaskad när en författare hanterar HBTQ karaktärer på ett vettigt sätt, som inte gör någon stor grej av att en person råkar vara något annat än straight. Fram till dess vill jag sätta en guldstjärna på Jägerfeld.

 

jag-ar-ju-sa-javla-pocket-185x300

Izabelle tipsar